Välja bort våld är aldrig fegt

För länge sedan var jag med om en händelse som ännu gör mig eftertänksam.

En eftermiddag på väg hem kliver en man på samma buss som jag. Vresig och kraftigt påverkad av någon substans. Sätter sig längst bak efter att ha klagat på en annan passagerare som enligt honom stod i vägen. Det var där ”han tänkt stå” vilket inte gått att lista ut för någon passagerare på bussen.

Alla är enligt honom dumma i huvudet, fula och lite annat. Bussföraren får helt omedvetet sin beskärda del han med då bussen stannar för rödljus, människor och annat mannen anser ”onödigt att stanna för”. Men det här sker långt bak i bussen bortanför chaufförens kontroll.

En passagerare ber mannen sluta säga sånt för ingen vill lyssna och får då mannens fulla uppmärksamhet. Nu är den personen måltavlan för alla okvädesord.

En annan passagerare höjer rösten mot mannen för att hjälpa passageraren som genast byter måltavla. Stämningen går från otrevlig till skarpt hotfull. Något jag har varit med om förut. Hotfull kan gå till slagsmål på sekunder och på en fullsatt buss vore det förödande. Det finns ingenstans att fly.

Mellan de nu argumenterande parterna finns andra passagerare som bara vill åka med bussen från punkt A till punkt B. Människor som bara vill hem till familj, fritid och det egna livet som förhoppningsvis inte innehåller bråk.

Nu höjer ett flertal passagerare rösten mot den passageraren som just nu uppmuntrat den berusade mannen att ”tysta honom”. Även jag säger ifrån då passagegaren provocerar den berusade genom att mucka gräl.

Provokation av påverkade personer leder aldrig till lyckliga slut.

Efter att vi bett personen sluta ber denne om ursäkt, kallar oss alla ”fega jävlar” vilket är så fel det kan bli men ingen orkar diskutera frågan. Alla är bara trötta och nervösa av den hotfulla stämningen. Att försöka nå bussföraren går inte för bussen är fullpackad av trötta människor på väg hem. Tur nog inga barn så här långt bak.

Den berusade mannen ser något förvirrad ut och tystnar en stund innan han på nytt börjar klaga ut i luften över allt möjligt. Nu borde bussföraren få stryk för han kör så dåligt. Ingen ger honom respons.

Den irriterade passageraren som inte fick spela ”hjälte” kliver av efter att han kastat arga blickar omkring sig och klämt iväg ett sista ”fega jävlar som inte vågar stå upp mot folk”.

Ändå är det exakt vad en samlad massa just gjort. Stått upp mot våld och för en person som är svagare än oss alla.

Det ligger ingen heder eller styrka i att vilja slå eller faktiskt slå en person som redan ligger, om än mer själsligen än fysiskt.

En person med missbruksproblem kan vara fruktansvärt otrevlig men även oväntat våldsam. De saknar impulskontroll. Däremot är de sällan något av det helt medvetet eftersom de är påverkade och inte vid sina sinnens fulla bruk.

Det är inte fegt att välja bort provokation när människor som beter sig illa är sin egen största fiende. Att uppmuntra till våld som skulle skada inte bara de båda parterna utan även oskyldiga åskådare är aldrig bra. Uppmuntra till våld generellt är fel.

Då är det bättre att ignorera beteendet och be om hjälp. För hos SL finns ett trygghetsnummer och de är snabba i responsen.

Några stationer bort väntar nu ordningsvakter som jag ringt eftersom den berusade inte lagt märke till mig medan han argumenterade med en våldsbejakande passageraren. När vi kliver av bussen så är vi flera med mig som utan inbördes diskussion möter upp vakterna för att meddela vem de ska prata med.

De fångar snabbt upp den berusade för ett samtal utan att höja rösten så mycket som ett snäpp över samtalston.

Det är så människor i nödsituationer ska kunna agera. Tyst, samspelt och utan uppmuntran till våld. Om vi talat med varandra på bussen kunde mannen nog ha upptäckt det och lämnat bussen för tidigt, nu tilläts han sitta kvar så att ordningsvakter skulle kunna fånga upp honom för att prata. Eller kanske även erbjuda mer hjälp.

I den bästa av världar skulle man inte behöva anmäla in personer som har en dålig dag, men när de kan utgöra ett hot mot sig själva eller andra så finns inget val.

Denna gång gick allt bra, jag pratade kort med en annan passagerare och fortsatte resan hemåt. Fortfarande lite besviken över att jag inte fick förklara vad allas agerande handlade om för passageraren som hellre ville slåss än sitta still och vänta på hjälp.

I nödsituationer kan man inte alltid agera handgripligen, ibland behöver man bevittna och bevaka för att kunna berätta om vad som hänt. Många gånger är det den svåraste handlingen av alla.

SLs trygghetsnummer.