Dagen D

 

Foto: privat

Det är i dag.

Den sista dagen av praktiken och jag vill inte att det ska ta slut. Ändå är det exakt det jag vill för på andra sidan praktiken väntar examen och resten av yrkeslivet. Som journalist.

Så i dag är även början på ett nytt äventyr.

Kanske låter det naivt att se inträdet på en högst osäker arbetsmarknad som ett äventyr. Det är ingen hemlighet att konkurrensen är skyhög och de fasta anställningarna få. Projektanställningarna, korta vikariat och frilansjobben är desto fler.

Även mediehusen vacklar, ingen har väl missat Metros konkurs och rekonstruktion, Bonniers uppköp av Mittmedia eller Stampen Media numera ingår i norska Polaris Media. Det dansas slängpolka i medievärlden.

Men det är just det oplanerade och smått obalanserade livet som lockar. Livet utan excelramar. Det bohemiska flackandet.

Jag har haft jobben med exakta in och ut punkter, de inrutade dagarna där inget rubbas. Ibland har jag vetat dagar innan vilka personer jag kommer prata med och om vad. Kaffepauserna var skrivna i sten. Inga överraskningar bara fast planering. Det var skönt ett tag, i längden blev det en strypsnara. Kreativiteten rostade ihop.

Nu är kreativiteten allt jag har. Min grundsten och min trygghet i en ständigt rörlig värld. Få saker har lockat mig som den tanken gör. Att få släppa duktigheten, omgivningens krav på stabilitet och förutsägbarhet som inte är vad jag eftersträvar. Det har nog aldrig varit ett mål för mig, jag hamnade bara där ändå. I det inrutade livet. Och nu lämnar jag det.

När döttrarna var små underlättade tryggheten och det inrutade eftersom jag hela tiden måste anpassa livet efter deras behov. Men döttrarna är inte små längre, en är mitt i tonårens epicentrum och den andra hon tar klivet ut från gymnasiet mot yrkeslivet och planer på högskola inom de närmsta veckorna.

En helt ny tid väntar för oss alla. Ett nytt liv fast på lite skilda håll. Det är det häftiga med barn, att de förblir inte små utan växer upp till vuxna vi får ägna livet åt att lära känna.

Ingen identitet är statisk, den förändras med våra upplevelser genom livet.

Även jag har förändrats för jag har sällan känt mig så lugn inför en helt oskriven framtid som jag gör nu. Jag har ytterst liten kontroll och det har jag knappt haft det senaste halvåret eftersom min dag styrs av händelser i omvärlden vilket styr nyhetsflödet. Ingen kontrollerar vad som kommer hända imorgon eller dagen efter det. Tanken är berusande härlig.

Det underlättar självklart att jag vet var min första arbetsperiod efter praktiken kommer vara. Att jag har ett kontrakt för sommaren på samma redaktion som praktiken. Så slutet på praktiken är början på sommarjobbet i samma hus, på samma redaktion med samma härliga människor.

Lönen för fyra års möda. Efter midsommar stämplar jag in som webbredaktör/reporter på Di.

Själv kommer jag kalla mig journalist, det är min grund. Som tofflor under kalla vintermorgnar.

Först ska jag ansöka om examen, fira min dotters student och fira midsommar. Fira mig själv och det faktum att jag klarat av högskolestudier som jag drömt om i flera år.

Att lyckas fånga en dröm, forma den till något som passar ens identitet och låta den bli en stabil plattform att stå på är det häftigaste jag gjort. Det mest befriande och utvecklande.

Det mest oväntade

Hösten 2015, när jag började plugga psykologi, så var tanken att bli beteendevetare. Jag hade ingen aning om att det skulle sluta med att jag blev journalist med samhällsinriktning, att jag skulle göra min avslutande praktik på en av Sveriges största näringslivstidningar eller att jag frivilligt skulle göra tappra försök till livesändningar på webben.

Jag trodde inte att jag skulle känna mig trygg i situationer där jag saknar kontroll eller att jag skulle höra mig själv säga ”det här med tv kan vara det roligaste jag provat på”.

Och just det är den största vinsten av alla. Känslan av att upptäcka nya sidor hos mig själv som jag aldrig anat att jag skulle finna.

Så om du som läser det här sitter och väger mellan att våga eller inte våga så har jag bara ett råd:

Våga! Det är på andra sidan av ordet som livet väntar.