Känns det inte bra – lämna

Varför stannar vi kvar i relationer som får oss att krympa och jobb som knaprar bort varenda bit av självkänslan?

Jag har både lämnat och blivit lämnat, sagt upp mig och blivit uppsagd. Det enda som det resulterat i är att jag utvecklats till en person som trivs med mig själv. De flesta dagar iallafall men så är det för alla. Dåliga dagar finns i alla situationer, det gäller att dåliga dagar inte är i majoritet.

När jag var kring 20 så levde jag med känslan av att jag hade ett ansvar mot min arbetsgivare att stanna kvar och jobba. Just för att jag åtagit mig det. På samma vis kände jag ansvar gentemot arbetskamrater för de sa ofta ”dig kan man lita på” och det kändes som om jag skulle svika om jag sa upp mig. Och när jag sa upp mig så kände jag mig som en svikare.

I relationer samma sak. Jag hade ett ansvar att stanna, gjorde jag slut så skulle partner må så dåligt.

Det är inte lite betyngande ansvar att lägga på en människa. Till slut befann både jag och min självkänsla oss långt under marknivå för jag tog ansvar för alla utom mig själv. Och jag mådde skit.

Det var först när jag började ta ansvar för mig själv och lämna allt och alla som inte bidrog till att jag inte mådde bra som jag äntligen började må bra. Den dagen jag kunde andas fritt och känna axlarna röra sig för tyngden hade släppt.

Nu flera år senare undrar jag varför jag själv inte ställde krav på att någon tog ansvar för mitt välmående och utveckling. Och varför får jag fortfarande, dock mer sällan, kritik för att jag har så stora krav på jobb och relationer.

Större delen av våra liv tillbringar vi på arbetet och i relationer. Varför ska vi inte ställa krav på det?

På väg mot jobbet vill jag längta efter att sätta min fot där och börja ta tag i saker, precis som jag vill längta till en relation som väntar mig. Oavsett om den är med vänner, barn eller en partner. Och detsamma önskar jag motparten. Vi ska utvecklas tillsammans, må bra tillsammans och ha askul tillsammans.

Början på min resa mot att må bra startade med ”jag vill inte leva så här”. Det tänkte jag varje morgon och kväll. Idag vaknar jag med lugn och allt som oftast med längtan till att ta tag i dagen. Jag ser fram emot nästa dag när jag somnar.

Alla dagar på jobbet är inte toppen, det finns inget jobb som är så, men varje gång jag drat kortet och kliver in på redaktionsgolvet så vill jag nypa mig i armen för jag lever det liv jag längtade efter och nu har skapat själv. Jag gjorde det här och allt började med ett avslut.

Avslut är alltid början på något helt nytt. Glöm inte det när rädslan river i ryggen. Det värsta som kan hända när du går från en situation till en annan är att du lär dig något helt nytt. C’est tout ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s